letar hus...igen

Är inne i en hemnet.se period igen. Jag skulle så gäääärna vilja bo i hus (på landet) men då jag avskyr att pendla så ställer det till så mycket. Pelle måste ju pendla hur han än gör, men jag har otroligt svårt att se mig själv gå upp extra tidigt och komma hem senare pga av transportsträcka till jobbet. USCH! Men man kanske lär sig om man tycker att det är värt det?

Hur som helst. Jag letar efter ett gulligt, helst gammalmodigt hus med fina dörrar och fönster. Öppen spis och fönster ovanför diskbänken skulle vara guld!. Stooor trädgård där man kan odla och bedriva hundverksamhet och ha höns. Under inga som helst omständigheter ligga nära en väg, stor som liten. Avstånd till vägar är A och O för jag hatar ljudet av trafik eventuellet vill jag ju ha katt med. Och kaniner.

Just ett sådant här finns i Östra Odarslöv (fast det är ännu bättre) och där bor en kompis till mig och jag är så avundsjuk. Det är allt jag ber om och lite till. Skulle till och med kunna ha grisar där =) Men jag letar vidare. Har inte hittat nåt superduper som är till salu än, men en dag så kanske =)

Thailand och trasigt akvarium

Jag fick ju en fast tjänst för ett tag sen och det var ju himmelriket för mig. I samband med det blev jag även miljösamordnare och det är fantastiskt roligt att få jobba lite mer med det som jag har pluggat till. Några dagar efter detta trevliga kontraktskrivande åkte jag och Pelle till Thailand och semestrade i över två veckor. Inga måsten, bara solljus och bad. Vi luffade runt en del, snorklade och promenerade i naturen och låg i hängmattor och läste böcker. Vi undvek solen så gott vi kunde första veckan, men trots det brände vi oss bägge två rätt ordentlig. Temperaturen höll sig stadigt runt 30 grader och jag vill påstå att januari/februari är en perfekt tid att solsemestra på.

Här är lite bilder från Krabi, Koh Lanta.


Grottan är in-och utgång till stranden




Klippor och hav




Railay sett uppifrån



Skogspromenad



Semesterben




Ett av våra stopp, Horizon


Något som var skönare än solsemester var att komma hem till vardagen. Jag älskar min vardag med jobb och hundpromenader och våra röriga veckoscheman. Hundarna hade tillbringat hela tiden hos Tindras uppfödare och dom hade haft det så bra! Men dom tyckte även att det var kalas att vi kom och hämtade dem och såg noga till att inte bli kvarlämnade en gång till när vi skulle åka därifrån.


Två dagar efter vår hemkomst går mitt akvarium sönder. Det är en salig tur att det går sönder när vi är tillbaka och inte när vi var på semester, men ändå. Det hände när jag var ute med hundarna (långpromenad såklart) och när jag kommer hem ligger fiskarna och sprattlar på botten och hela parketten är vattendränkt.

Akvaristiskt akutläge

Allt som pågår nu efteråt är en historia för sig, försäkringsbolag och hantverkare står mig just nu upp i halsen, men det ska nog ordna sig. Vad det gäller akvariet så känner jag mig lurad Jag har haft akvarium i princip hela mitt liv. Jag har hanterat dem mer eller mindre ovarsamt och låtit dem utstå transporter och rengöring i mer eller mindre omild grad. Så köper jag det här. Hanterar det otroligt försiktigt och köper en anpassad möbel för att det ska stå perfekt och så spricker det bara rätt upp och ner där det står. Känns ju otroligt osäkert och vi funderar såklart på om vi ska skaffa ett nytt (eller om jag ska lyckas tigga till mig en ny hamster istället). Vi får se.

Solbränd och utvilad

Jag är så lycklig!

Idag är en helt fantastisk dag! Jag har skrivit på kontrakt på mitt jobb så nu är min tjänst fast och fin. Känslan är obetalbar när man har gått på vik länge och inte vetat hur man ska göra mer än några månader i taget. Förutom att få en fast tjänst har jag även fått ett miljöuppdrag som berör hela min förvaltning. Det känns fantastiskt roligt att få sätta tänderna i det och jag har fått en massa positiv respons och uppmuntran så hela eftermiddagen har jag skuttat runt på små rosa fluffiga moln. Just nu är jag otroligt taggad, tacksam och hungrig på vad framtiden kommer med.

En annan positiv sak som händer nu är att jag är igång och promenerar en hel del. Jag mår otroligt bra av att vara ute och gå med Levis och dumt nog har jag varit slarvig med det periodvis. MEN. Innan jul köpte jag en stegräknare och satte som mål att jag ska gå 10 000 steg om dagen. Det är ca 7 km och rätt så lagom för mig. Just att man ser hur mycket man går på en dag har sporrat mig massor och när alla mina kollegor på jobbet också köper och vi drar igång ett promenadgäng så har det haft en fantastisk verkan. I helgen som var nu, var Pelle och Tindra med ute och det blev rundor på både två och tre timmar. Solsken på kinderna, friskluft i lungorna och hela min lilla familj är ute tillsammans. Vi vuxna gick och tittade på hus som var till salu och hundarna fick sniffa på nya marker.

Jobb, långa promenader med mina älsklingar och drömmen om ett hus. Iblan är livet nästan helt perfekt =)

Nu blir det kastrering

Idag ringde jag veterinären och bokade tid för Levis kastrering. Det har jag tänkt göra i flera år, men alltid bangat ur och kommit med undanflykter. Men idag blev det av. Anledningen är att Levis är otroligt påverkad av sitt löp och det tar knäcken på mig. Ok före och under tiden hon löper, men efteråt är hemskt. Nu är det visserligen mer fart i henne än vad det har varit tidigare så det har absolut blivit bättre med åren, men det har dykt upp lite andra saker. T ex är hon helt fixerad av att sitta och slicka sig och det har helt gått till överdrift. Hon har på senare tid även producerat mjölk och ligger sen och underhåller detta. Slickbegäret är nu så starkt att hon till och med börjat slicka sig på tassarna och helt enkelt fått slicksår.

Känns även som ett symtom på understimulering, men det tror jag inte att det är. Vi tränar inte mycket nu, men hon får ofta små uppgifter och vi promenerar mycket och så det borde inte vara det. Stod och diskuterade detta länge med min veterinär och det känns rätt. Jobbigt men rätt.

En fundering är såklart hur Levis ska ta det. Hon gillar inte kastrater och kan vara riktigt elak mot framför allt kastrerade hanhundar. Nu ska hon bli en själv. Kan hundar få identitetskriser?
Jag hoppas iaf att det lugnar ner henne så hon efter detta kan vara bara hund.

Men det är inget roligt beslut. Ingreppet ska ske i mars så fram till dess får hon fortfarande vara mammas lilla flicka. Eller en femme fatale som hon själv ser det...

Puss

Visst blir man sugen på en smaskig puss :)

datakrångel

Det har varit lite tyst ett tag och det beror på (förutom brist på lust och inspiration) att min dator är fö**%#&nnat trög just nu. Den hänger sig, vill inte och det går nästan inte att göra någonting. Så jag hänger mest på twitter. Kan ju visserligen blogga från mobilen numera men det är lite knepigt. Men jag återkommer =)

Ha eller va ett problem?

Sedan en ganska lång tid tillbaka har jag "haft problem" med en grannes hund. Den och Levis hatar varandra och bägge kan göra utfall och bete sig illa när vi möts eller dom ser varandra. Dock anser jag att jag har lättare för att avleda Levis och framför allt - hålla henne i kopplet. Just detta anser jag att grannen har problem med och det har vuxit och grott i mig och blivit ett jätteproblem. Varje gång jag ser dem så är jag livrädd att hunden ska dra omkull husse eller matte och sen slita sig och komma fram till oss. Marginalen från att detta ska hända är väldigt liten tyvärr.

Igår kom vi på tok för nära varandra eftersom husen där vi bor ger väldigt begränsad sikt i kvarteret. Vi skulle ut på promenad alla fyra och hade precis kommit ut genom porten när hund och husse dyker upp bakom sophuset. Jag har för vana att vända på klacken så fort jag ser dem så innan husse hade hunnit återfå balansen och halat in hunden var jag och Levis tillbaka inne i trapphuset. Då visade det sig att hundfan hyser lika stort agg mot Tindra och det var riktigt jobbigt innan Pelle och Tindra också kom tillbaka in i trapphuset och hussen samlat ihop sig själv och hund och kommit därifrån. Då var jag så arg att jag nästan grät. Min gräns för vettig hundhållning och trygghet är helt passerad. Känns som att man bara väntar på att det ska smälla och eftersom Levis och Tindra är små så är det lätt att lista ut hur det kommer att sluta. Så jag ringde dom idag.

Efter att ha fört en mogen och sansad dialog kom dom med förslag om:
1 nosgrimma på hunden
2 vi ska undvika varandra
3 kvällspromenaden sker på olika ställen så dom tar en park och vi går vid fotbollsplanen

Jag nappade på alla förslag och förhoppningsvis så kommer det kännas lite bättre efter det här. Det känns väldigt konstigt att göra såhär, men jag antar att det är det bästa vi kan göra av situationen.

Har man tur kanske det till och med blir ett löst problem

Nyårsdagen

Jag är en sådan som tycker att om man kan undvika bilen och jobbig trafik, så ska man göra det. Det gäller t ex stora trafikhelger som jul och nyår. Kan man undvika att köra långt på nyårsdagen så bör man göra det. Samma sak med dåligt väder. Om det snöar och är halt på vägen och dessutom kommer skymma så känns det riktigt dumt att ge sig ut och köra bil. Om jag får säga mitt alltså.

Nu har vi firat nyår ute i skogen ca 45 mil från Lund. Underbart vackert, härligt och lugnt (sånär som på grannen som brände av raketer vid elva-tiden,) men annars helt perfekt. Nu är det nyårsdagen och folk vill hem. Det är mulet och snöar och vägen är hal och full med snömodd. Jag är INTE nöjd med situationen nu!

Men det ska nog gå bra. Pelle kommer nog inte be mig köra känner jag på mig. Ska köra inom Linköping också och dricka kaffe med ett par kompisar. Blir en bra början på 2012 :)

Gott Nytt År på er!

Sömnproblem

Jag tror bestämt att jag dras med nya sömnproblem. En enda kväll har jag somnat i vettig tid senaste veckorna och alla morgnar har jag varit helt utslagen. Kommer bara inte upp ur sängen på morgonen och sen är jag trött hela dagen. När det blir kväll är jag pigg igen och runt midnatt är det full kareta. Har sovit riktigt illa förut och det här är ingenting jämfört med hur det har varit, men det stör mig ändå. Stör mig mycket till och med. Men det kanske vänder snart.

För att kunna sova bättre igen har jag bestämt mig för att leva ett sundare liv. Äta lite bättre (och mindre) och röra på mig mer. Går sådär. På mitt jobb har det bakats kakor och julgodis hela helgen och när jag kom till jobbet idag på eftermiddagen så möttes jag av kakfat som ingen normalt funtad kvinna borde kunna hålla sig borta ifrån. Jösses så mycket gott man kan göra med choklad!!! Blir ett extra varv med hundarna imorgon . . .

fin fåtölj

Igår var mamma och två av mina mostrar på besök här nere i Lund. Det var precis hur trevligt som helst. Vi gick en lång shoppingrunda på stan och jag hittade en helt sagolikt fantastisk fåtölj! "SÅKLART att du ska ha den!" kvittrade systrarna i kör, och även om jag själv var helt övertygad om att någon finare fåtölj finns inte att få, så ville jag ändå kolla med P först. Även om jag tänkt betala den själv så skulle ju han få bära om den ska in i vårt hem...

Mer Sofie kan det inte bli

Idag har det varit betydligt lugnare. När jag vaknade i morse hade jag så ont i nacken att jag inte kunde vända mig i sängen. Efter mycket om och men kunde jag masa mig ut med hundarna och sen har jag suttit med värmepåse över nacken och även tagit en varm dusch. Inget hjälpte. Hoppas det är bättre imorgon. Har även mottagit två känsloladdade samtal idag. Inom loppet av en timma gråtit av både lycka och sorg och tankarna far och flyger. Så egentligen kanske det inte har varit så mycket lugnare idag?